Handling: Popcornen var lagom smöriga, colan var lagom blaskig och sugoläsken lagom slibbig. Här ska ses på göttig action med välpumpade wrestlare! Så tänkte vi. Sen startar filmen och vi bjuds på ett riktigt blandmissbrukar-soundtrack där silikonstinna bikibrudar springer i slowmotion. Musiken låter som en korsning mellan Primal Scream och The Doors. Är detta en Hulk Hogan-rulle? Nåväl, lätt förvirrade tittade vi vidare. En äcklig unge, en kvinna vid namn Kelly och Miss Auntie Jamaica går i en höstbrun skog där någon hängt upp plastlianer och tygblommor. Miss Auntie Jamaica ger den äckliga ungen och Kelly en varsin blomsterkrans och börjar mumla trollformler över de två. Vi är vid detta lag helt perplexa. Var är Hogan med sin varmkorvsbruna hud och sitt tunna, tunna blonda hår? Popcornen kallnar, colan blir avslagen och sugoläsken smälter i våra darrande nävar. Filmen fortsätter. Både unge och kvinna genomlider delerium och hallucinationer. Kelly drömmer om att hon träffar en arabisk drömprins som stigen ur en Harlequin-roman. Ungen drömmer att hennes far, Hulk Hogan, dör någonstans i Mellanöstern. Vad i helvete är detta? Tafatt började vi skandera ”USA! USA!” för att trösta oss själva. Det blir dock konstigare ty den arabiska drömprinsen dyker upp i Florida och charmar skiten ur Kelly. Resultatet blir att hon sticker till Mellanöstern, blir tvingad att gifta sig med en ruggig gammal arab om inte Hulk Hogan kan hinna dit och rädda dagen. Men sakta i backarna! Var det inte detta den äckliga lilla ungen drömde om? Kommer Hulk bli dödad av araberna? Det hela blir mer spännande än både första och andra världskriget tillsammans PLUS fotbolls-VM '94!
Minnesvärda scener: Hela filmen är i stort sett ett enda glittrande pärlhalsband av minnesvärda scener. Det finns dock tre scener som trumfar alla andra. I samtliga får Hulks sidekick, den alltmer obehaglige Bru, spela en viktig roll. Den äckliga lilla ungen får som vanligt mardrömmer mitt i natten. Hulk, den äckliga ungens far, vandrar in i sovrummet för att trösta hennne. Ett par sekunder senare komme Bru in i kalsonger och ser efter att allt är som det ska. Hulk och Bru är alltså inte bara legoknektskompanioner utan också lovers. Vågat
Sen har vi scenen när Bru och Hulk ska smyga sig in i den arabiska staden. De smälter in lika bra som ett par påfåglar på sydpolen. Dessutom så försöker de vara proffesionella soldater när de smyger omkring. De gömmer sig exempelvis bakom pelare som är en tredjedel så breda som de är. Grädden på moset är när Bru blir erbjuden nån sorts tjänst som haremvakt. En hiskelig drömsekvens tar vid där Bru jagas av kvinnor i färgglada slöjor. Det hela slutar med att han ligger i sanden och kvinnorna smeker hans bål samtidigt som han försöker se lite spjuveraktig ut. Han ser ungefär lika spjuveraktig ut som Rudolf Hess. Extremt osmakligt och obehagligt. Vi måste också nämna filmens beskrivning av Mellanöstern. Soldaterna är beväpnade med kroksablar och musköter. Kvinnorna bär tunna, genomskinliga kläder med stringtrosor under. Männen är antingen råbarkade skäggon eller rosenvattensdoftande poeter med schyssta triceps. De har dessutom bara fått med en stackars dromedar som får gå varv efter varv i de Alladin-liknande kulliserna. Vi misstänker att research inte prioriterades i denna film. Som avslut måste den högteknologiska båten Thunder nämnas. Vanligen i filmer så har virituella röster något lugnt och harmoniskt över sig (tänk HAL i 2001 eller Kitt i Knight Rider). I denna film så körde man en variant. Thunder har en datorröst som är agressivare än en pitbull som någon släckt en cigarret i röven på. Varje scen den är med är extremt stressande.
Minnesvärda citat:
Bru: ”I've heard some lines in my life but that one takes the moussaka!”
Omdöme: Så otroligt bra. Här finns något för alla, eller i alla fall för några. Hur som helst, detta är den konstigaste film som hittills tagits upp på denna blogg. Varken blodsugande druider eller jättelarver som humpar rymdkvinnor kommer ens i närheten av Thunder in Paradise 2. Denna film är absurd på helt andra nivåer. Den når dessa svindlande höjder av surrealism helt enkelt för att den aldrig var tänkt som en ”svår” film. Den är helt enkelt gjord av vuxna män med intellekt som bäbisar. De kan helt enkelt inte bättre och vet inte bättre. Därför blir det makalöst i slutändan. Speciellt kul är det att se skådisen som spelar Bru som inte har en wrestling-bakgrund. Han överkompenserar detta nåt så kopiöst med hjälp av machoismer och efterbliven humor. Kanske beror detta på att han börjat knapra anabola för att kunna mäta sig med Hulk Hogan och gänget. Bru är märkbart muskulösare i denna film än ni ettan. Ett minus med filmen är att Hulk Hogan själv har en ganska nedtonad roll. Inga galna klädesval eller kniviga känslomässiga scener alls. Lite trist när man vet att han har mycket att bjuda på. Det finns andra fördelar med att se denna film förutom underhållningsvärdet. Om du har en sån där filmsnobb till bekant som säger: “Jag gillar filmer som typ Lost Highway eller Antichrist, du vet, lite skumma filmer” så kan du säga: “Jag gillar Thunder in Paradise 2” och avgå med segern i vilken cinematisk kukmätartävling som helst.
Visste du att: Det finns en tredje film i denna serie som definitivt kommer att recenseras på denna blogg.
1 kommentar:
"cinematisk kukmätartävling" Jag vill inte ha den bilden i mitt huvud!!!
Skicka en kommentar