Vikingarna härjar!

Titel: Tarkan versus the Viknings

År: 1971

Land: Turkiet

Genre: Episkt drama

Publik: Daniel, Andreas

Handling: Tarkan och hans båda hundar Kurt och Kurt har i uppgift att skydda Atillas dotter Yonca. Allt är frid och fröjd, de äter gott, skrattar hjärtligt, övar pilskytte i den lilla hunner-byn. Vad kan gå fel en sådan här solig dag? Plötsligt glider ett långskepp ljudlöst upp längs floden. Det är Toro och hans vikingar. De slår till snabbt, och trots beundransvärt och väldigt långdraget motstånd från invånarna, lyckas de plundra staden på alla kvinnor och lämnar Tarkan svårt skadad, och hans ena Kurt död. Nu har han bara den andra Kurt kvar. Tarkan svär, vid den första Kurts grav, att han ska bege sig till Norden med sin andra Kurt. Väl på plats ska han hämnas den första Kurt, döda alla vikingar som finns och rädda Yonca. Ett enormt åtagande, kan tyckas.

Minnesvärda scener: Det är svårt att välja ut specifika scener som lyfter denna film. Som det brukar vara med episka berättelser så är det helheten som gör en hänförd. Det är med varsam hand som regissören, Mehmet Asian, har mejslat fram denna storslagna berättelse. Men ett par verkligen starka scener som bör granskas lite mer är när Tarkan dödar trettio vikingar i ett värdshus för att sedan fråga ägaren vilket rumsnummer han har. En annan kraftfull scen är när Tarkan kravlar upp på stranden i vikingarnas hemland. Där växer det också olivträd.

Omdöme: Det är alltid intressant att se historiska filmer och vikingatiden var en spännande period. Det känns fräscht att se en film och lära sig en massa nytt istället för att läsa de där gamla mossiga skolböckerna med sitt akademiska språk och ändlösa teorier. Så när sluttexten helt plötsligt dyker upp så krafsar jag på rutan och vill lära mig mer. Att vikingarna bar hornprydda hjälmar och skägg vet ju alla. Men jag hade ingen aning om att vikingarna bar rött ludd på sina sköldar, treudden var standardvapnet och att kaptenen på vikingaskeppen bar leoparddress. Jag visste inte heller att tjejvikingar redan då älskade färgen rosa jättemycket.